If you were here tonight

I'd find a million ways to say I love you.
Sing a million songs to make you smile.

<3


Besvikelse

Ett ord som jag väldigt sällan använder för att jag tycker det är för starkt är hatar. Men är det något som jag verkligen hatar så är det när man förväntat sig något av någon och den personen gång på gång inte lever upp till det som du förväntat dig av den. Det gör så jävla ont att bli besviken hela tiden. Jag antar att jag får skylla mig själv för att jag litar på folk och ger dem en andra, tredje, fjärde chans.

Klump i magen

Idag har varit en sån där som man bara inte vet varför allt känns fel. Kom inte ur sängen imorse och med det så gör det att man får ännu mer ångest och blir förbannad på sig själv. Jag har verkligen ingenting att må dåligt för och det är väl det som gör det ännu mer störande, att jag inte hittar en anledning. Det är alltid lättare för mig om jag har en anledning till att känna något. Men iallafall. Så fick jag gosa en extra stund med min älskling. Sedan har jag inte rört mig ur sängen. Jag har läst en del inför tentan men känner ju självklart att jag skulle kunnat göra mer. Tvättar lite nu. Men jag antar att man inte kan vara på topp hela tiden.
Det är väl årstiden för jag är bara trött, trött, trött. Kan nog bero på att jag inte har rutiner heller. Men det blir väl vad man gör det till. Imorgon trodde jag att Matilda skulle komma och hälsa på men det blev lite missförstånd så vi får ses en annan dag istället. Så imorgon är det plugg som gäller. Men jag känner inte att orkar sätta upp några krav. Jag pluggar så mycket jag orkar och gör mitt bästa. Skulle det inte gå vägen så finns det fler chanser. Mår alltid dåligt innan tentor, är väl då min inre stress sätter igång, som påminner mig om när allt sket sig första året. Men här står jag ju nu och tog mig igenom det. Jag antar väl att jag är rädd för att det ska skita sig igen men så kan jag ju inte gå runt och tänka. Bättre att försöka fokusera och tänka att allt kommer ordna sig, för det gör det alltid, på ett eller annat sätt. Men det är lättare sagt än gjort att få in det i skallen ;) Jaja. Nog om detta. Annars är allt jävligt bra, jag är kär och lycklig!

Kärlek

Jag trodde nog inte när jag var som ledsnast att jag skulle känna nåt igen för nån på riktigt jävla länge. Men så bara när man minst anar det så dyker det upp en människa som får en att se allt på ett annat sätt. Jag känner mig så jävla levande, glad, nöjd, kär. Jag har aldrig träffat någon som jag kan prata så himla lätt med, om allt. Jag känner mig så jävla lycklig. ♥ Mattias ♥

I want you to know

I don't want this moment to ever end
Where everythings nothing without you
I'll wait here forever just to, to see you smile
Cause it's true, I am nothing without you

The moment I forgot about everything I've been through

Vissa människor är sådana som får en ett ståla. Som får en att tro på livet igen. Att tro på kärlek. Jag kommer alltid att tro på evighet. Glädjespridare borde jag umgås mer med, sådana som får mig att sitta hemma och le när jag tänker på dem. Livet är bra många stunder.

Flytta

Ända sedan jag var säkert 15 har jag varit helt säker på att det är Karlstad jag vill bo i. Jag ville läsa här. Ingen annan stad fanns på kartan. Jag är född här, mamma och pappa läste här. Det är lagom långt bort. Direkt jag sökte kom jag in och jag flyttade. Jag trivs väldigt bra i Karlstad och i början minns jag hur stort och häftigt jag tyckte det var. Är man från en liten håla som Bengtsfors så kan man inte riktigt med att tycka annat. Jag har alltid trott att det är här jag kommer bo, skaffa hus och familj. Men just nu känner jag mig riktigt jävla trött på staden. Jag vill se nåt större. Jag saknar vissa saker. Jag vill kunna gå en hel eftermiddag på stan i mysiga små bakgator med fina caféer. Jag vill kunna gå i coola secondhander och hitta roliga matställen. Jag vill ha mer utbud av vissa butiker. Jag vill liksom ha den där känslan av att man kan gå till nästa butik och nästa om man inte hittar det man vill ha. Här i Karlstad har vi bara ett yttepytte centrum. Karlstad med en större köping hade ju varit perfekt.
-
Något annat som är trist är att allt känns så uppdelat här, men jag antar att det är så överallt. Om jag får drömma så vill jag flytta när jag är klar för att jag fått ett jobb. Bara det är inom skolan så är jag nöjd, det kan vara på förskola, fritids eller grundskola. Jag vill prova på att jobba och gärna åt Göteborgshållet.  Det känns som att Göteborg kanske kan leva upp till mina förväntningar? Även om jag vill ha den där känslan av en lite större stad så vill jag bo en bit utanför. I en liten förort för jag vill inte ha stress, jag vill ha tillgång till skog och lugnare kvarter. Detta är väl inte så mycket begärt? ;) Någon som vet det perfekta placet för mig eller?
-
Mycket möjligt att jag flyttar tillbaka till Karlstad igen men jag vill prova lite annat iallafall. Så får jag ju se var jag trivs. Men jag tror inte direkt det finns så många jobb här i Karlstad, möjligtvis lite vikariat. Men nej, Göteborg kommer det bli om drygt ett år :)

Att vara stark

Att vara stark är inte
att aldrig falla,
att alltid veta
eller att alltid kunna.

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta,
att hoppa högst
eller vilja mest.

Att vara stark är inte
att lyfta tungt,
att komma längst
eller att alltid lyckas.

Att vara stark är
att se livet som det är,
att acceptera dess kraft och ta del av den,
att falla till botten och slå sig hårt
men alltid komma igen.

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.

Att vara stark är
att våga se ett ljus i mörkret
och att alltid
kämpa
för att komma dit.

Att man aldrig lär sig

Vissa människor slutar aldrig förvåna en, de man trodde stod en närmast hugger en i ryggen, de man älskar älskar en inte tillbaka. Antar att det är så livet är. Jag har lärt mig vilka människor jag ska ha i mitt liv och inte men ibland tror jag att jag kämpar förmycket. Jag vill "fixa" människor och det gör att jag bara får skit tillbaka. Jag finns alltid där men jag får fan inget tillbaks. Folk räknar med att det är jag som tar steget och att det är jag som hör av mig. Sådana människor så kallade energitjuvar orkar jag inte med, jag ska må bra också. Därför är det nog dags att tänka över vissa saker. Men jag mår bra. Livet är skönt. Idag firar jag och mitt singelliv två månader ;)

Mormor & morfar

Min mormor och morfar har alltid betytt så himla mycket för mig och kommer alltid att göra. De har alltid ställt upp och funnits där. Under min uppväxt när jag hade det krångligt med min pappa så kände jag att jag hade någon trygghet hos dem. Jag har alltid känt mig lika hemma hos dem som hemma hos mig. För dem kan man vara bara som man är rätt upp och ned utan att behöva räcka till på olika sätt.
-
Jag har alltid känt en speciell kärlek till min morfar och det är nog just för att jag känner igen mig själv mycket i honom. Envis. Glad utåt men ändå ganska känslig inuti. Det är han som gjort att jag är så tacksam att reta tror jag ;) Jag minns när jag var liten och mamma och pappa hade skilt sig och vi barn var hemma hos mamma. Då hade både min gammelfarmor och farfar nyss dött så det var mycket tankar på döden. Jag minns att vi satt alla tre syskon med mamma och sa till mamma att hon måste lova att vi slipper bo hos pappa om hon skulle dö. Jag vet inte varför vi var rädda för att hon skulle dö. Men alla vi tre var rädda för att behöva bo hos pappa. Vi ville bo med morfar och morfar. Där fanns en trygghet.
-
Varje sommar sedan jag varit runt 10 har jag åkt själv någon eller några veckor och bara varit där hos dem. Varit med morfar i skogen och ute och fiskat. Bakat med mormor. Pratat om allt och ingenting. Det är trygghet. Familj. Kärlek. Min mormor har på senare år blivit lite dålig men hon finns fortfarande kvar och det vill jag ta vara på. Men banden mellan morfar har vuxit. Det jag vill få sagt med detta är att jag är så otroligt tacksam att jag har min morfar och min mormor. För de har gett mig så himla mycket. När jag tvivlar på mig själv eller när jag behöver en spark i röven. Precis som föräldrar. Kärleken till dem kommer alltid vara otroligt stor och jag är glad att de är såpass unga och jag hoppas att jag får ha kvar dem i många år till. <3

Save me

How I loved you, how I cried 
The years of care and loyalty were nothing but a shame it seems
The years belie, we lived the lie, I love you till I die
Save me, save me, save me
I can't face this life alone




Ångest

Hatar när det gör ont i bröstet. Hatar när tårarna rinner. Hatar att det ekar av tystnad i min lägenhet. Hatar att jag känner mig så ensam. Fan jag som jämt vill vara så stark, ge mig styrka, tack.

real love


Otäckt

Hatar mina mardrömmar. Hatar att de alltid kommer tillbaka, att de känns så verkliga. Att de ställer till det för mig. Jag vet inte vad jag vill längre. Varför är du i dem? Varför kommer du alltid tillbaks i mitt liv? I mina tankar.

Nu kan du få mig så lätt

Det är underligt hur allt kan förändras så snabbt. Hur ens liv kan vändas utan att man ens är beredd på det. Att man tror för en stund att allt rasar och att allt är förstört. Istället så kommer man på att det är många saker man lagt åt sidan som man inte alls vill. Det är skönt att bara bry sig om sig själv. Det är skönt att göra bara vad jag vill. Prata med vem jag vill. Vara med vem jag vill. Ligga i sängen hela dagen. Se på vilken serie jag vill. Utan att behöva ta hänsyn för någon annans åsikter. Jag tror att vissa saker är för bra för att vara sanna. Du var sån. Du var en groda. Jag tror på äkta kärlek. För mig är äkta kärlek jävlig och bra. Mys, bråk, längtan, saknad, ilska, tjafs. Det är lite av varje och inget ont kommer utan något gott. Jag vet idag vad jag vill ha. Jag vet vad jag känner. Jag är trygg i mig själv och jag kommer bli så jävla mycket tryggare ensam. Jag tror att allt har en mening. Du fick mig att förstå vad jag ville ha.

100 år från nu kommer det alltid vara du


Ångest

Ångest kan va något av det jobbigaste som finns, en brännande smärta i bröstet. Det blir som en stor jävla klump. Jag vill gråta, jag vill skrika. Jag vill ha bort känslan. Sådana stunder gör att man bara vill ge upp allt. Men jag vet att det går över. Hatar att du ger mig ångest. Hatar att jag känner såhär. Jag vill vara självständig. Stabil.

Orättvist

Vet att man borde skita i allt man hör eftersom man själv bäst vet sanningen men ibland kommer det ikapp en ändå. Är jävligt trött på att folk som inte ens träffat mig på flera år tror att de vet mer saker om mitt liv än vad jag vet. Det kan ju va rätt kul att veta ändå ;) Att folk skickar runt en massa lögner. Jag antar att människor som bara spenderar tid på att prata om andra inte har så mycket annat för sig. Att man roar sig på andras bekostnad. Jag vet, jag har själv varit en osäker tjej som snackar om andra, när jag var liten. För att man inte visste bättre. Jag har lärt mig att det inte lönar sig att vara stor i käften. Jag vet vem jag är idag och jag behöver inte få andra att må dåligt för att själv må bra.
Det jävliga är väl att det är jag som har förlorat det som betydde något men ändå är det jag som ska ta skit från andra håll. Som tur är väl att jag kan skriva av mig lite och sen kasta bort detta eftersom jag egentligen mår riktigt bra för tillfället. Så jag har väl kommit ett steg längre än er ändå. Men kul att jag kan roa er ;)

Tankeställare

Ibland när man själ tror att man trampar på ett ställe utan att röra sig framåt och tänker att man har problem som är jobbiga och att man behöver ta sig i kragen. Då kommer nästan alltid en uppenbarelse med någon som har det så jävla mycket värre, någon som verkligen behöver hjälp. Då känns inte ens egna problem så farliga längre. Oavsett hur dålig din dag är finns det alltid någon någonstans som har det mycket värre. Ta vara på det du har medan du kan.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0