Psykisk ohälsa

Psykvården är skrämmande. För er som aldrig varit inom psyk så förstår jag att ni associerar till filmer och mentalsjuka som typ gapar och får piller och sitter som ett paket hela dagen. Innan jag var inom psykvården trodde jag att det var konstiga människor som skulle hoppa på mig.

Men saken är den att människorna bakom de stängda dörrarna är människor, precis som du och jag men med ett sårat inre. Det kan vara misshandel, trauman av olika slag, psykiska sjukdomar son t.ex. Borderline och bipolär sjukdom som gör att man är väldigt uppe eller nere. Det kan vara vad som helst och vem som helst kan hamna här. 

Flera människor jag har träffat här har blivit några av mina bästa vänner. 

Här inne är det egentligen mest förvaring där de reglerar mediciner och sedan skickas man till öppenpsykiatriska vården vilken har vääääldiga köer!  Men en dag här inne är egentligen som en "normal" frukost, lunch, middag. Däremellan umgås man, tittar film, äter glass, är ute och går. Kommer i kontakt med likartade människor som förstår en på ett bra sätt. 
Även om personalen inte gör sitt bästa och många är inte lämpade för att jobba med människor som mår dåligt så lär man sig mycket av pacienterna och man får en gemenskap, man är inte ensam i världen.

För mig är det både ris och ros. Ibland har man verkligen inte blivit tagen på allvar och tänkt att man lika gärna kan ge upp.. Det har varit så många gånger och hjälpen har inte funnits.  Men sedan så hittar man en sköterska som faktiskt lyssnar och förstår och försöker hjälpa mig på sätt. Det är synd att det ska vara så långa köer för att kunna få leva ett ångestfritt liv! 

Dags att kämpa! 💪👊

 

RSS 2.0