M

åh herregud vad jag älskar dig!

Toppen

Just nu känns allt så jävla grymt. Ny kurs i skolan. Rep. Ensemble. Mys med Mattias. Fest. Chill. Mina dagar kommer tt bestå av en perfekt blandning och det känns så skönt att ha fått rutin i vardagen igen, även om jag är trött som en zombie så uppskatts det! Fick även G på en kurs som jag haft ett boksamtal efter mig i idag så 15 hp in på sidan tackar vi för. Nu sitter jag och väntar på Matilda som är på nollning, är trött som fan men kan ju inte lägga mig innan hon kommit ;) Imorgon är det skola 9-12 och rep 13-18. Gött liv! :)

Fullt upp!

Nu drar mattekursen igång och nu blir det fullspäckat schema, det är även start av ensemblen idag. Matilda kommer upp idag för hon börjar äntligen här :) Våren kommer bli fullspäckad och jag hoppas att min mage och jag ska orka med detta. Känns änna skönt att få lite rutiner även om jag kommer sakna min skönhetssömn :P

Ensamt

Hatar att bo ensam, vill inteeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee.

Besvikelse

Att vara besviken är otroligt jobbigt, just för att man själv inte kan påverka det. Man kan inte ändra på andra människor beteende, bara på sitt eget. Jag tycker att det är mänskligt att fela, vi alla gör det ibland och det är okej OM man tar på sig att man har gjort fel. Men när man har gjort fel så tycker jag det bör vara en självklarhet att ta på oss detta och be om förlåtelse. När någon gjort mig illa och ignorerar både händelser och mig känner jag mig världelös. Inte repekterad. Jag tycker jag är värd att bli respekterad. Jag är inte perfekt som människa men jag tycker iallafall att jag förtjänar respekt.

Were stuck like glue


Bättre

Hallå! Nu börjar jag känna mig lite som människa igen. Skönt. Jag har ingen feber eller såndär ont i kroppen som man får när man är sjuk längre. Dock gör det fortfarande ont/är känsligt i njurarna och ryggen men det kan det tydligen vara i flera veckor. Men tack och lov att det är bättre! :) Har även fått tillbaka lite matlust så det känns bra. Idag ska jag få ihop det sista på arbetet som egentligen skulle varit inlämnat igår. Det är nog bara massa flum men det är ju "bara" till opponenten det ska till nu iallafall. Om 9 dagar ska det in på riktigt och då hinner jag ju greja lite. Ska även försöka städa upp här lite och börja plugga till omtentan. MEN jag ska ta det lugnt för jag vill inte överanstränga mig nu... men hur tar man det lugnt? Trött på att ligga i sängen nu ;P Ha en trevlig dag allihop!

Sjukhuset igen

Igår natt blev det värre i magen och framförallt ryggen. Jag kom inte till ro hur jag än la mig i sängen och värken flyttade sig från vänster till höger. På morgonen var det så illa att jag fick åka in igen. Även denna gång fick jag vänta ett par timmar, ta en massa prover osv. Fick en till spruta så det inte gjorde så ont längre, skönt! Tillslut kom vi iallafall fram till att det är njurbäckeninflammation jag har. Urinvägsinfektion som spridit sig upp till njurarna och ut i blodet så det blir infektion i kroppen. Så jag fick penicillin i armen och nu ska jag äta en kur i 10 dagar. Gör fortfarande jävligt ont men jag har ingen feber iallafall. Fy helvete, detta önskar jag inte ens min värsta fiende! Men det som inte dödar härdar ;)

a true love story never ends


Separationsångest

Att skiljas är att dö en smula. Det ligger så mycket i det, att säga hejdå till någon jag älskar är något av det värsta jag vet oavsett om det bara är för en liten stund. Det gör så jävla ont i mig, det är något som känns så himla fel. Jag vet inte riktigt varför men jag tror att det bottnar i när mamma och pappa skilt sig och vi skulle åka fram och tillbaka på helgerna. Jag minns att jag grät när vi åkte från pappa på fredagen och att jag grät lika mycket när jag åkte från mamma på söndagen. Det kändes så jävligt, jag ville ju inte lämna någon av dem. Inte vara ensam, inte välja. Jag antar att det kan vara därför avsked alltid har varit jobbigt för mig. Det må låta mesigt men så är det. Jag gillar inte när någon åker ifrån mig eller åka ifrån någon. Jag får försöka bli bättre på det. Frågan är bara hur. Jag gillar inte att vara ensam.

Sjukhuset

Igår natt (natten till söndag) började jag få riktigt ont i magen på vänster sida. Det gjorde så himla ont att jag bara grät och inte visste vart jag skulle ta vägen. Kräktes även några gånger. Ringde 1177 för att få hjälp. De bad mig att åka in direkt om det blev värre men att jag skulle prova ta 2 värktabletter och lägga mig. jag gjorde som de sa och det hjälpte för stunden. Sedan på morgonen/förmiddagen kom det smygandes tillbaka och jag fick tillslut order om att åka direkt till akuten. Kom dit och satt i väntrummet och riktigt jävla vred mig för att det gjorde så ont på vänster sida i magen. Hade inte heller klarat av att äta något eftersom jag mådde så illa. Iallafall så fick jag vänta ca 1 h innan jag blev inskriven och sedan fick jag komma direkt till ett rum dit det kom en massa sköterskor och doktorer som tog en massa olika prover och frågade en massa frågor. Låg där inne drygt 3 timmar tror jag. Fick en spruta så att det inte skulle göra så ont i magen och även ryggen. Det slutade med att jag fick smärtstillande med mig och åkte hem. De misstänkte njursten men var inte säkra, därför skulle jag åka hem och komma in igen om det inte gått över eller om det blev värre. Idag mår jag bättre men fortfarande inte bra. Är värst i ryggen men känner även av magen, ska sluta ta värktabletter nu för att se om det är därför det känns okej eller om det blivit bättre. Hoppas bara att det går över för det var riktigt läskigt. Men på ett sätt blev jag ändå lättad av att det inte hade något med IBSen att göra. Är glad att läkarna faktiskt för en gångs skull tog mig på allvar.

Allt syns inte utanpå

Det finns människor som dagligen går igenom olika saker men eftersom det inte syns utanpå så "finns inte" problemet. Då talar jag i första hand om sjukdomar och olika slags handikapp. Jag förstår att det kan vara svårt att förstå sig på en människa när man inte kan se att den mår dåligt eller går igenom olika saker. Jag tänker bara på alla människor som varje dag försöker hålla uppe en fasad för att ingen ska märka hur de egentligen mår. Det finns så många olika sjukdomar som inte syns. Men bara för att det inte syns utanpå så betyder ju inte det att det inte existerar. Vad jag vill komma fram till är bara att det är så svårt att förstå hur en människa har det när det inte syns. Ofta kan man tycka att någon är gnällig för att den klagar på att den har ont någonstans. Men tänk alla dagar personen inte klagar, alla dagar personen kämpar som fan för att orka med vardagen. Jag tycker inte att vi ska döma varandra utan accptera oss för de vi är. Det är inte farligt att be om hjälp och det är verkligen inte meningen att man ska behöva skämmas för den man är.
-
Jag själv har ju IBS (för er som inte vet vad det är så är det irriterad tjocktarm, problem med magen). Jag minns vad jobbigt jag tyckte det var när jag fick min diagnos. Att jag missade skolan för att jag knappt kunde komma ur sängen, så många dagar som man måste stanna hemma för att vara i närheten av sin toalett. Det var fan inte kul i början men efter ett tag så accepterar man att det är som det är. Man lär känna sin sjukdom och lär sig att leva med den. Vissa dagar är skitjobbiga men många är helt okej. Det viktiga tror jag är acceptera och att inte skämmas över den man är, man är ju sig själv inte sin diagos. Jag tror att många kan känna att om de berättar så blir de förknippade med sin sjukdom, inte som sig själva och det är jävligt trist tycker jag.
-
Något som är svårt är att man inte riktigt vet vad man ska säga till människor när man har det jobbigt. Jag är nog sån som person att jag ofta gnäller på småsaker, så är det bara men när det väl är något som är jobbigt på riktigt då vill man inte riktigt gnälla längre. Man är hellre tyst, jag erkänner att jag skäms ibland när jag har ont i magen, det gör jag men jag önskar att jag kunde slappna av och inte göra det. Det är ju inget jag valt. Jag tänker bara på alla andra människor där ute som har det så jävla mycket värre, det är ju ingen tävling om vem som har det sämst men ibland så tror jag att man ska ta sig en tankeställare... för som sagt, allt syns inte utanpå.

Fredag

Hade svårt att somna inatt vilket inte var konstigt eftersom jag gick upp efter två igår, tankarna börjar snurra så himla mycket när jag ligger i sängen och inte kan sova. Men runt fem lyckades jag somna in iallafall och hade ställt klockan på elva så jag inte skulle sova bort hela denna dag också.  Har hunnit med en hel del ändå. Pluggar litegrann, lagat mat... chillat.. bråkat med datorn som fan. Sims gör ju inte som jag vill trots att jag vet att jag gör rätt. Men nu avinstallerade jag hela skiten och så tar vi det från början, igen. Känns så trist bara när jag vet att jag kan rätt mycket om datorer (om jag jämför med de jg umgås med  och tjejer i min ålder överlag) men så bara funkar det inte. Är faktiskt imponerad över mitt eget tålamod :P Men snart kommer Marcus iallafall så får vi se om vi får ordning på detta! Ikväll blir det nog bara chill och om vi får ordning på Sims så lär jag ju sitta fastklistrad ett tag!

För mig är du helt fantastisk

Jag lyser i din närvaro <3

life

vissa dagar vill man bara snabbspola förbi.

RSS 2.0